The botten is nadd!
(Eng tangentbord)
Jo sa kandes det igar i kvadrat. Madde sa daligt psykiskt sa jag bara ville sluta existera. Ville ut o springa i morse men mina foraldrar pallade inte med att jag gick upp sa tidigt o vackte dem. Men jag kande att jag bara behovde rora mig for att klara sista delen av bussresan och for att dampa angesten. Kandes som att jag holl pa att sprangas inifran. Sprang ikvall istallet och det var sa behovligt. Angesten e kvar men rejalt dampad.
Pa tillbakavagen fran parken vid Trafalgar square till hotellet pa bedford street var jag forst jattestolt for att jag hittade. Gick inom Starbucks och kopte en juicefrapuccino, mumma :). Forsta klunken blev en ischock, huvudet bara spannde, ni vet san ilning man far nar det blir for kallt,. Och halsen bara drog iho[ sig som varsta atsmaanfallet. Shit vad kallt! kanske ska ta det lite lugnt nasta gang. Man ska ju eg inte dricka sa kallt nar man tranat, men det e ju sa harligt :P! men sen nar jag gick dar o drack den sa kande jag att jag inte kande igen mig langre. Jag fragade om vagen tillbaka och en jattehygglig man visade mig pa en karta vart jag skulle och utbrast : ARE YOU GOING TO WALK THE WHOLE WAY?????!!! Yes I am :), hihi. Hade gatt ganska langt fel :P. Men la benen pa ryggen och sprang sista biten och sen kom jag ratt sa jag slapp irra runt vilse i London hela natten :D! Nu e jag trott! Blev en timmes lopning ca, stolt :)!
Utflykter imorgon! Vill kopa en san troja dar det star: My friend went to london and all I got was this lousy shirt. Ville alltid ha en san sjalv innan. Maste bara fundera ut ngn bra att ge den till! Natti!
Jo sa kandes det igar i kvadrat. Madde sa daligt psykiskt sa jag bara ville sluta existera. Ville ut o springa i morse men mina foraldrar pallade inte med att jag gick upp sa tidigt o vackte dem. Men jag kande att jag bara behovde rora mig for att klara sista delen av bussresan och for att dampa angesten. Kandes som att jag holl pa att sprangas inifran. Sprang ikvall istallet och det var sa behovligt. Angesten e kvar men rejalt dampad.
Pa tillbakavagen fran parken vid Trafalgar square till hotellet pa bedford street var jag forst jattestolt for att jag hittade. Gick inom Starbucks och kopte en juicefrapuccino, mumma :). Forsta klunken blev en ischock, huvudet bara spannde, ni vet san ilning man far nar det blir for kallt,. Och halsen bara drog iho[ sig som varsta atsmaanfallet. Shit vad kallt! kanske ska ta det lite lugnt nasta gang. Man ska ju eg inte dricka sa kallt nar man tranat, men det e ju sa harligt :P! men sen nar jag gick dar o drack den sa kande jag att jag inte kande igen mig langre. Jag fragade om vagen tillbaka och en jattehygglig man visade mig pa en karta vart jag skulle och utbrast : ARE YOU GOING TO WALK THE WHOLE WAY?????!!! Yes I am :), hihi. Hade gatt ganska langt fel :P. Men la benen pa ryggen och sprang sista biten och sen kom jag ratt sa jag slapp irra runt vilse i London hela natten :D! Nu e jag trott! Blev en timmes lopning ca, stolt :)!
Utflykter imorgon! Vill kopa en san troja dar det star: My friend went to london and all I got was this lousy shirt. Ville alltid ha en san sjalv innan. Maste bara fundera ut ngn bra att ge den till! Natti!
Kommentarer
Trackback
